Anknytningsteori & social inlärning

Det lilla barnet är helt beroende av föräldrarnas närvaro och deras skydd (Lundén 2010:15). Närmar sig hot i form av hunger, rädsla, ilska eller trötthet så sätter barnets anknytningssystem igång och behöver lugnas av en vuxen som härbärgerar barnets känslor och erfarenheter och hjälper barnet att stå ut med processen (Lundén 2010:11). Enligt den ekologisk - transaktionella modellen (bearbetat av Cicchetti och Valentino, 2006) utvecklas barnets psyke och kognition i första hand genom upplevelsen av utmanande situationer. Anknytningsrelationen till föräldrarna "utgör den miljö som ska säkerställa det sårbara omogna självets utveckling till ett integrerat och sammanhållet helt" (Wennerberg 09/2012:8). John Bowlby formulerar detta så att en förälder-barn relation som präglas av omsorg, lyhördhet och intoning (mentalisering) skapar barn med trygga anknytningsstilar och bra förmåga mentalisera, dvs att känna in i sig själv och andra (Kåver 2006:128). Så riskerar t ex desorganiserad anknytning att barnets hjärna inte utvecklar förmågan att mentalisera vilket i sin tur inskränker barnets kognitiv växande (Wallroth 2010: 68). I objektrelationsteorins termer förklaras detta med begreppet inre arbetsmodeller förälderns roll för barnet. Arbetsmodellerna är inre representationer som formas av barnets tidiga (anknytnings-) upplevelserna och fungerar i högre ålder som referensram för bemötandet och förhållandet till omvärlden, t ex hur man anknyter till en partner i en kärleksrelation. Dessa inre arbetsmodeller visar även "konsekvenserna av fysisk och psykisk försummelse, vanvård och övergrepp dvs. omsorgssvikt" (Lundén 2010:14). Riktningen av barnets utveckling påverkas av hur bra föräldrarna förmår att bistå barnet i att hantera och integrera uppgifter som hör till utveckling. Kvalitén i föräldrarnas bemötande avgör om barnet utvecklar en trygg anknytning och sunda kognitiva funktioner.

En trygg anknytningsstil har positiv effekt på barnets kognitiv utveckling genom mentaliseringsförmågan som förmedlas från förälder till barn och som stödjer en positiv realistisk förväntan på den egna kapacitansen. En tidig traumatisk anknytningsupplevelse däremot försämrar utvecklingen av mentaliseringsförmågan och således den kognitiva utvecklingen (Lundén 2010:17, även Wennerberg 12/2008:6). Det finns tydliga betyg för "att de erfarenheter barn varit med om av trauma och omsorgssvikt leder till förändringar i hjärnans funktion" (Lundén 2010:21). I Wallroths "Mentaliseringsboken" hittar vi beskrivning av situationen i barnhemmen i Rumänien i slutet av 1980-talet där ca 200 000 barn trångbodde med minimal fysisk eller psykisk omsorg (Wallroth 2010:61). Det observerades att barnen visade desorganiserade anknytningsstilar, dvs kaotiska sätt att närmar sig vuxna för uppmärksamhet, låg intelligens, nedsatt språkförmåga, samt svårigheter att kommunicera eller allmänt relatera till andra människor. Enligt Wennerberg är "ensamhet och övergivenhet [...] det som från början har undergrävt mentaliseringsförmågans utveckling" (Wennerberg 12/2008:9). En stor del av dessa beteenden förminskades eller försvann efter barnen hade adopteras av trygga föräldrar beroende på barnens ålder vid flytt (Wallroth 2010:62,63).

Bristande omsorg som resulterar i desorganiserat anknytningsstil och dåliga kognitiva förmågor uppstår även om anknytningsrelationen till den egna föräldern ger upphov till rädsla och trauma. Det är en grundläggande föräldrafunktion att utgöra barnets trygga bas som barnet använder sig av för att klara av sin utveckling (Lundén 2010:18). Det visar sig att bristande känslomässig tillgänglighet innebär "allvarligare och mer djupgående konsekvenser för barnen än t.ex. vad fysisk vanvård och andra former av omsorgssvikt [gör]" (Lundén 2010:28). Lundén förklarar att dessa barn visar t ex större möda när det gäller kognitiva och sociala förmågor. Vid intervjuer fann man även att de barn som utsattes för känslomässig otillgänglighet innan de fyllde två år fortsatte att kämpa med dessa svårigheter även i skolan (ibid.)

Enligt Wallroth är en dålig anknytningsrelation orsak för utsöndringen av tillväxthämmande stresshormoner i barnets blod, vilket minimerar antalet kopplingar mellan synapser som ger förmåga att lagra och använda information. Detta försämrar barnets chans att utveckla hjärnan optimalt (Wallroth 2010:66). Vica versa, föräldrarnas psykologiska tillgänglighet och bra om- sorgskvalité "utgör en buffert" för barnets hjärna så att stressfulla utmaningar inte har allvarlig negativ effekt. Detta främjar då barnets utveckling (Lundén 2010:22). Ur observationer av adoptivförälder-barn-relationer framgår att barnets emotionella, sociala och kognitiva färdig- heter kan förbättras i takt med graden av trygghet i anknytningen till adoptivföräldrar. Det anses därför att känslomässig tillgänglighet är en mycket viktig föräldraförmåga (Lundén 2010:19).

Dessa studier bevisar sambandet mellan föräldrarnas förmågor till känslomässiga tillgänglighet, anknytning, deras förmåga att erbjuda barn en trygg bas samt deras förmåga att känna in sig själv och i andra (mentalisering) eller reflexiv förmåga, och barnets utveckling av själv, mentalisering och kognition (Wallroth 2010:66). Ergo, bristande känslomässig tillgänglighet betyder ett djupgående hot mot barns emotionella, sociala och kognitiva utveckling. Det förblir dock till en annan tenta att utforska min fundering kring hur till exempel autism påverkar dessa teorier. Funktionsvariationen autism innebär delvis en oförmåga att mentalisera. Betyder det då att anknytning inte kan ske? Eller är anknytningen alltid otrygg hos barn med autism då det inte kan uppbyggas en positiv mentalisering?

Socialinlärningsteori utgår ifrån att omständigheter och miljö påverkar en människas beteende. Därför är det intressant att veta en människas inlärningshistoria. Ur den får vi information om aknytningsbeteenden i förälder-barn relationen och om på vilket sätt inlärningen av beteenden gick till, båda har stor betydelse för formandet av en människas personlighet (Kåver 2006:126). Inlärningshistorien i texten till hands präglas i första hand av modellinlärning, även kallad observationsinlärning. Detta innebär att barnets beteende, identitet och självuppfattning formats genom upprepade härmning av en förebilds (modell) beteenden (Parrish 2012:158). Den bristfälliga omsorgen som beskrivs i texten betyder att man förmedlar till barnet att hon är inkapabel och ovärdig. Detta ligger till grunden för en personlighet som präglas av dålig självtilltro (self-efficiancy), dvs en låg förväntan på de egna kompetenser, låg uthållighet vid frustration samt känsla av att vara överväldigad (Parish 2012:159). Dessa upplevelser formar inlärd hjälplöshet. Individen har utvecklat negativa förväntningar på sina egna förmågor baserad på upprepat misslyckande, straff eller smärta. Hon förväntar sig att misslyckas eller straffas, och misslyckas som i en självuppfyllande profetia (Parrish 2012:159). Människor som bemöter svårigheter som en uppmuntran utgår från uppfattningen att vara själv orsak för misslyckandet (Hall & Hall 1988:30). Människor som visar inlärd hjälplöshet uppfattar inte sin egen påverkan på sitt eget liv. Ofta innebär inlärd hjälplöshet även en yttre kontrollokus då makten över känslor och beteenden tillskrivs aktörer utanför sig själv, som upplevt av spädbarnet som när hon inte får den behövda uppmärksamheten när hon gråter, drar slutsatsen att hon inte har kontroll över sitt mående (Hall & Hall 1988:17) och blir apatisk. Denna syn innefattar även den i den givna texten presentation av vad som skulle kunna kallas en negativ inre kontrollokus, eller den ofördelaktiga uppfattningen att barnet är orsaken till de vuxnas problematiska tillvaron baserad på tankefällan personalisering (se nedan för förklaring) eller självanklagelse.

Kontrollokus ifrågasätts med framställningen av attributionsteorin. Begreppet beskriver "i vilken utsträckning en individ uppfattar sig själv vara ansvarig" för sitt liv, men denna beskrivning missar att "parametrarna ofta är bestämda av yttre aktörer" (Hall & Hall 1988:37). Därför är det enligt George de Charms (1981) mera korrekt att använda sig av "personal causation" (personlig förosakande), en intern attributionsstil som är situationsspecifikt och instabil (föränderligt) vartefter individen attribuera, dvs. tilldelar ansvar för och kontrollerande av såväl handlingar såsom konsekvenserna till sig själv (ibid.). T ex Viktor E Frankl (2004), som överlevde förintelsen och förlust av hela sin familj genom att ha hittat mening i det förintelsens katastrofala händelserna. Det har gett honom hopp för livet och inte inlärd hjälplöshet, pessimism och depression som man skulle förvänta sig.

Med hjälp av beteendeteorins begrepp kan vi analysera den fingrade utredningen om Emils familj efter obetingade, spontanta och betingade, genom träning betydelsefull gjorda stimuli (t ex ett ljud, en lukt, en beröring, en smak etc.) och responser (t ex att hålla andan vid ett hög ljud) som uppstår reflexmässiga (obetingade) eller efter inlärning (betingade). Betingade stimuli och betingade responser hävdar olika varianter av betingade inlärningsprocesser såsom respondent inlärning s k associationsinlärning (stimulistyrd inlärning) och operant inlärning s k Inlärning genom konsekvenser (konsekvensstyrd inlärning). Konsekvensinlärning kräver att individen är observant och förmår att reflektera över och anteciperar konsekvenser. Varför beteendet upprepas eller underlåtas beror på hur den förstärks eller bestraffas. Förstärkning "ökar sannolikheten för ett visst beteende" (Kåver 2006:69), om beteendet gör att något obehaglig upphör, t ex intag av alkohol förringar upplevelsen av sorg (negativ förstärkning), eller om beteendet gör att något behaglig inträffar, t ex beröm efter goda resultat i skolan som man har pluggat för (positiv förstärkning). Bestraffning däremot "minskar sannolikheten för ett visst beteende" (Kåver 2006:72). Negativ bestraffning tar bort något en person uppskattar, positiv bestraffning tillför något obehagligt som konsekvens för ett beteende (t ex böter för felparkering).

Aaron Becks kognitiva schemateori (1979) förklarar hur förälderns hantering av förstärkning och bestraffning i respons till barnets beteende påverkar barnets självbild. Så kan ett barn som känner frustration och ilska på följd av hennes önskan eller behov inte uppfylls bemötas av den vuxna på härbärgerande (förstärkning) eller på kränkande (bestraffning) sätt. Den vuxne kan t ex säga "det har gjort det ledsen att jag sa nej till glass nu, jag kan verkligen förstår att du tycker om glass", vilket är härbärgerande av barnets känslor. Barnet hittar lugn och utvecklar grundantaganden såsom "jag får vara arg". Bemöts barnets frustration däremot med t ex "sluta gråta med detsamma, du gör alltid en sån pinsam teater när jag säger nej" kränks barnets primära behov för trygghet. Följs detta inte upp med ett erkännande av den vuxne att dennes beteende var felaktig utan upprepas rutinmässig (kritisk händelse) ökar sannolikheten att barnet drar negativa slutsatser från bilden som föräldern förmedlar om barnet. Ett sådant grundantagande kan vara "jag stör". Dessa scheman är "mycket stabila över tid" och blir "prioriterade "framför en 'korrekt' uppfattning av omgivningen och den egna personligheten" (ibid.). I följd presenterar individen negativa livsregler för sig själv som utvecklas till en strategi för att hantera livet. Strategier är funktionell och nödvändig för barnet men inte hjälpsam längre i högre ålder (Kaiser 2012:119-120) och presenteras då som problembeteenden, nedsatt kognitiv mogenhet, psykisk eller fysisk ohälsa - som mina sömnsvårigheter och spänningshuvudvärk uppstår i samband med min strategi "jag måste lyckas" som kommer ifrån min livsregel att akademisk framgång leder till uppskattning. Dessa livsregler förstärks med automatiska tankar och tankefällor. T ex kan en person uppleva en inre dialog som tolkar ett pågående samtal med "nu begär du så här mycket uppmärksamhet igen". Automatiska tankar ses inom den kognitiva teorin som "manifestationer av våra egna antaganden och livsregler" (Kaiser 2012:118). Exempel på tankefällor är när personen uppmärksamma bara en urval (selektiv uppmärksamhet) av motpartens signaler, tämligen dem som verkar signalera att den vill lämna situationen (Kaiser 2012:125) eller när hon försöker läsa och tolka motpartens tankar och vara till lags med denne (tankeläsning) genom att undertrycka sina egna impulser.

Detta är bara några exempel för hur tänkandet är formad av tidiga ankytningsupplevelser och upprätthålls av självets strävan efter trygghet genom att bibehålla grundantaganden och livsregler. Detta är bara ett grundläggande schema som förklarar KBTs utgångspunkter. Och som i Viktor E Frankls exemempel visar är beteendemösnter och grundantaganden sammansatt av mycket komplexa erfarenheter som är svår att fånga i den kognitiva teorin.

Referenser

Kaiser, N., Lundberg, M. (red) (2018). Psykologi för vårdprofessioner. 1 uppl., Stockholm: Natur och Kultur

Korkeamäki, A. (2015). Fingerad Utredning (Emil Alexisson). Malmö: Socialtjänsten Malmö Stad

Kåver, A. (2006). KBT i utveckling, 1 uppl., Stockholm: Natur och Kultur.

Lundén, K. (2010) Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Stiftelse Allmänna Barnhuset, 2010:5. https://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2013/11/

Att_identifiera_omsorgssvikt.pdf [2022-04-13]

Lundsbye M., Sandell G., Ferm R., Währborg P., Petit B., Fälth T. & Holmberg B. (2010).

Familjeterapins grunder. Ett interaktionistiskt perspektiv. 4 uppl., Stockholm: Natur och Kultur

Wallroth, P. (2010) Mentaliseringsboken. Stockholm: Karneval förlag

Hall, E. och Hall, C. (1988) Human relations in education. London: Routledge

Parrish, M. (2012) Mänskligt beteende - Perspektiv inom socialt arbete, 1. uppl., Malmö: Liber

Wennerberg, T. (2008) När den livsviktiga anknytningen inte fungerar. Psykologtidningen (9/08), ss. 4-9. https://psykologtidningen.se/pdf/forskningsserier/Anknytning-2008-2009.pdf [2022-04-13]

Wennerberg, T. (2008) Vi blir våra relationer - Om mentalisering, en livslång process. Psykologtidningen (12/08), ss. 4-9. https://psykologtidningen.se/pdf/forskningsserier/Anknytning-2008-2009.pdf [2022-04-13]